Jag välkomnar dig till landet där idéer spricker i sömmarna, helt uppfyllda av försiktighetsåtgärder.
--------------------------------

Det har gått många år och dagar sedan senast hon såg gränsens karga uppsyn. Ett grått landskap som separerar drömmar från verklighetens intetsägande. En postering står tom, hon funderar på om soldaten begett sig hemåt för att ingen gick förbi här längre, eller för att vägarna och träden varnat honom. Varnat honom för tystnaden och ödsligheten.
En soldat som lämnat gränsen åt sitt öde, ett dåligt tecken.


Jag vet vad du bär på, käreste, jag vet hur det tynger. Jag har arbetat ett liv för att du ska få uppleva väder, slitit en evighet för att du ska få räkna tid. När ditt hjärta slog sina dunkla och sorgna slag, ett hjärta som tidigt fick känna saker ingen ska behöva känna, såg du inte mina misslyckanden. Att blunda är alltid enklast, jag vet. Själv har jag varit blind ett liv.

Jag har hört att det finns en postering som varje kväll skriker ut sin sorg över sin förlorade soldat. Kanske ska jag ge mig av mot dess sällskap och kanske denna gång, kan jag täcka väggarna med glädje och skyarna med sol, för Gudarna ska veta att jag är trött på regn. Vad är dessutom en gräns utan en vakt, vem är jag att förneka landet den stoltheten?



Farväl säkerhet, goddag välsignelse.