Friday, October 26, 2007

Herren, ge mig ett tecken.

Jag är sjuk. Frossa som övergick till feber och allmän trötthet. En vanlig bondförkylning hoppas jag, så att jag kan återgå till livet snarast möjligt.
Men nu var det inte det jag skulle diskutera, utan något helt annat. När jag blir såhär dålig, blir jag religiös. Märkligt, jag vet, men så är fallet. Jag har flera teorier om hur detta kan komma sig.

1. Vid förkylning blir man kanske lite mer inom sig själv, man vill veta hur man mår helt enkelt. Denna eftertanke, som tillfälligt haltar vardagens snabba kickar, leder till en lägntan om en mer långvarig kick. Om inte religion är en fantastiskt långvarig kick, vet jag inte vad som är det. Förkylning provocerar en till att fundera på både det ena och det andra, samt att bli livrädd.
Det är inte kul att bli sjuk, man har ingen egentlig kontroll på situationen. Då är Gud en mäktig allierad som tar en genom sjukdomens biologiska fars.

2. Feberhallucinationer. Ibland kan ens drömmar, vid feber, verka mycket livliga och vivida.
Kanske håller detta i sig vid vaket tillstånd, och leder till en och annan förvirring gentemot vad som är verkligt och inte.
Har man då Gud i bakhuvudet som en figur man inte riktigt bestämt sig för, var man vill ha honom; i drömmarnas förtrollade hjärncentrum eller i verklighetens kalla och ödsliga, av det sunda förnuftet skapade, hjärncentrum kan det lätt bli fel.

3. Religionen ligger någonstans djupt rotad i mig. En förkylning är ett utmärkt tillfälle till att komma med sådana här utsvängningar utan att tas på alltför stort allvar. Något som icke är att förakta.


Dessa är som sagt bara teorier. Hade jag inte nöjt mig med ytliga och icke intellektuella tankebanor för tillfället, hade jag kanske kunnat reflektera ännu mer och djupare i något som kan verka totalt ointressant och banalt för en eventuell läsare.



I testify that there is no god but God, and I testify that Muhammad is the messenger of God (Allah).

Our father which art in heaven, hollowed be thy name. Thy kingdom come, thy will be done, in earth as it is in Heaven.

No comments: