Jag har alltid haft en hemlig, smått pervers, kärlek gentemot svensk punk. Jag har dock haft svårt att hitta pärlorna bland skiten. För var så säkra, skiten är överväldigande.
Ett band som nämnts hit och dit är Asta Kask, ett fenomen jag har hållt på avstånd främst p.g.a. den utsmyckning anhängare till detta band väljer som vardagsutstyrsel. Att lyssna på samma band som en person som valt att skriva "du är en spya" på sin jacka, har icke lockat mig sådär vidare mycket.
Efter att jag nu lyssnat på deras senaste skiva "En för alla, ingen för någon" (tack internet), måste jag medge att dessa prickar i samhällets periferi faktiskt är ena riktiga konnosörer bland svensk punk.
Asta Kask är bra, riktigt bra.
Favoritspåren är "Vill inte vara med" och "Européer", även om det mesta flyter ihop till en enda lång jävla låt där början och slut är i tvåtakt, och det enda man lyckas urskönja ur allt är en begynnande tinnitus och en ännu hårdare knuten näve i fickan.
Vore jag demonstrant och Asta Kask ett skyltfönster, skulle jag kasta åtta stenar av mina tio mot det, de kvarvarande två stenarna skulle jag låtit vara främst p.g.a. att vissa spår når den hissnande längden av 22:59 min(sic!). Den människa som orkar med 22:59 min av samma ackord och "skönsång" (läs: inte alls skönsång) är antingen döv eller har sådana ambitioner.
Sådeså.
Thursday, January 25, 2007
Tuesday, January 23, 2007
Tuesday, January 16, 2007
For the good in all.
Hexic på XBOX 360 är old school-glädje när den är som bäst. Survival mode är mitt hem.
_____________________________________________________________
O Lord my Father, I shall go forth into life, be Thou near me. With You in spirit I shall seek what is handed to me. Help me prevail over the loud screaming of my foes, trying to put me out alone.
With You in heart I shall never fall with fear. Help me drown out their cries of my demise with the shrieks of they own wounded hearts. Help me smite those, who in their evil state of mind, try to stand in my way of glory and honor. Help me turn their smiles into bloody cries, which will drive them insane and out of sense. In moment of need, help me dogde their futile attempts to bring me of faith and see my head hang from a noose.
Be Thou near me, my heavenly saviour. O Lord My Father, the protector of the purehearted and the One who gives refuge to the veracious. Be by my side Faithful, for sakes of Love, of Life and of all that is Good in Your divine creation.
I ask this of you, Father, to let me be Valiant in heart, as you intended it.
Forever I shall never doubt in my faith to Thy, Amen.
Monday, January 15, 2007
Hon står på asfaltsväg, privatägd.
Caliban, Bleeding Through, All Shall Perish och I Killed the Prom Queen Klubben 22/03 - 07
Bloc Party Cirkus 01/05 - 07
The Shins - Wincing the night away 23/01 - 07
Och så Bob Dylan någon gång också.
The view är inte helt illa de heller, dom är från Skottland. Eeeverybody loves Skottland.
Saturday, January 13, 2007
Ibland går det långt.

Ibland inser man betydelsen av att söka sitt inre. Idag var en dag då jag fann mitt. Jag vill varken mörda robotar i Lost Planet eller ta hand om onda terrorister, som av någon outgrundlig anledning tagit sig an Las vegas (Jihad, någon?), i Rainbow Six.
Jag vill bara ta hand mina piñatas och odla min trädgård. Det är allt jag vill, allt jag önskar och det är det fjärde tillägget i min heliga treenighet.
Med det faktum att vi lever i en materialistisk värld etsat i mitten, erinrar jag mig en tid då jag hade möjligheten att köpa detta spel. Dock lever vi ständigt med tidens sätt att virvla runt våra liv och spela på alla vårat ödets piano, den allra grannaste symfonin av händelser som utspelar sig likt toner i en konserthall som njuter av musiken som smeker dess väggar.
Dessa händelser, som om de fastnade på duk skulle få den mest estetiske finsmakaren att be trohetsbekännelsen, har lett till att jag... inte har råd.
Men snart, mina vänner, ska jag sälla mig till den skara som valde bort livets förlustigheter och valde att.. så ett frö. Hur jag ska styra mitt ödets kos på dessa avskärmade vägar för att slutligen kunna ropa Eureka, har det inte än idag kommit mig att fundera över. En sak kan jag vara säker på dock; om det finns någon rättvisa i denna värld, låt gå den rättvisa som ofta tilltalas som "poetisk rättvisa", så ska även jag snart betala den tribut till mina förfäder som brukade den marken som jag idag bär min stolthet på.
Odla din trädgård, min vän, och du skall aldrig gå hungrig på lycka.
Thursday, January 11, 2007
Monday, January 08, 2007
Wednesday, January 03, 2007
I wished I had the time to hurry.
Subscribe to:
Posts (Atom)

