Angående Dresden

Klä er vackert flickor, för pojkar ser dom också.
Bete er pojkar, akta flickors känslor.
Med drömmar i högsta hugg och nöjen som sköldar
ropar de slagorden;

Vi ska alla dö den romantiska döden.

Inglasade fyrkanter, byggda av onda herrar.
Ångest som försvinner vid lunchtid och tidig fredag.
Medan ljuset verkar, finns de i mörkret, medan tiden tickar, kämpar de emot
Innerst inne ekar orden;

Vi ska alla dö den korporativa döden.

Med en fru från katalog och gräs av plast,
med förslutningsbar lunch och konserverad kärlek.
Ibland en blick åt det som skulle varit, alltid ett uppvaknande om det som blev.
Nu inser han;

Vi ska alla dö den drömlösa döden.

Nu har vi brutit oss loss, du och jag. Synat bluffen, med för dåliga kort.
Poesi och fina ord är bra tidsfördriv, inget rår på oss ändå.
Varken snyft eller gråt, ändå är vi sorgsna.
Inga skratt eller leende, trots att du är min lycka.

Vi ska dö den tystaste döden.