I'm miserable up here without you.

Jag är här inte för att du ska läsa, utan för att jag ska skriva. Behandla därför texten som sådan, act accordingly helt enkelt.

Flera saker som jag inte gör ska ni nu få höra om: Jag söker inte för att finna, jag går inte för att komma fram och jag springer inte för att det är ont om tid.
En modernliberalistisk syn på ungdom och framgång håller på att bli min död. Eller ett uppvaknande. Är det dödfött eller nyvaket?
Ibland känner jag både hopp och förtvivlan. Vilket som bör fruktas mest är dock oklart.

Godkänner post-feminister att jag läser herrtidningar? För jag vill ha även deras totala uppmärksamhet när ett påstående, baserat på empiri, ska möta världen. Detta efter att läst en artikel i herrtidningen.

Efter att besökt Los Angeles, till skyarna upphöjda, lockelser anser jag att jag har blivit lurad av en magi som varit konstruerad. Aldrig har något så uppblåst varit så tomt. Jag vill inte ens säga att det var luft som mötte mig, utan ett vakuum. Ett vakuum som lovat så mycket, men som hållt mindre. Där och då, på den högsta toppen i den mest magiska staden belägen på stilla havets stränder, sköljer en hemlängtan över mig.

Hem är där man upplever sinnesro, inte där man blir lovad den.