Jag kunde hennes namn en gång i tiden. Hon som alltid gick på den sandade vägen i bitande kyla. Någon hade varit försynt och preparerat asfalten för hennes steg.
När hon tittade upp bildade alla flygplan mästerliga former på skyn, bara för att behaga hennes önskan om så.

------------------------------------------
En beskyddare av lagen fann sig vid ett tillfälle i trångmål med anseende på hans vapenbruk.
Han hade en dålig vana, närhelst han fann sig skickligt inringad valde han att låta stålet tala.
Som seden i ett civiliserat samhälle påbjuder, ställdes han inför frågan om varför han förde sig på detta sätt.

"- Ni har gett mig en pistol som jag vårdad som vore det mitt liv. Det är den blankaste och renaste pistolen i manna minne. Hur ska den någonsin kunna rädda ett rent liv, om den aldrig lämnar min höft?"
Repliken blev repet runt halsen vid soluppgång.
------------------------------------------

Vem säger att alla flygplansolyckor är olyckor?